Orangea slingan
Vandringen på den orangea slingan startar vid den stora grinden nedanför Påskefyrn. Vi kan gå medsols eller motsols, vi väljer medsols och tar åt vänster.
Snart passerar du genom Trånget, förbi den gamla dansbanan, går över Et och förbi ett offerkast. Platsen där förbipasserande i generationer lagt stenar som små hälsningar till dem som en gång begravts där. Uttrycket “en sten på dina gamla ben” har både varit ett sätt att hedra minnet av de döda och, enligt äldre föreställningar, ett sätt att hålla dem kvar i ro.
Lät man bli att kasta en sten riskerade man otur eller att hemsökas. Offerkastet står idag kvar som ett av Rörös mest sägenomspunna landmärken, där natur och tradition möts i ett väderbitet stenröse.
Därefter rundar stigen sydspetsen på Lille Ers van. Här passerar du också snart de karaktäristiska tallarna, formade av årtionden av salt och blåst, innan du når bänken där kullerstenarna börjar. Hela vägen hit är vandringen tillgänglighetsanpassad, både rullstolar, skrindor och barnvagnar kan ta sig fram utan större hinder.
Efter bänken förändras terrängen, stenar och klippor tar över, stigarna smalnar av och skärgårdens naturliga form blir allt tydligare. Här gäller det att ha ögonen med sig så man inte snubblar över en sten eller rot.
Vandringen fortsätter sedan förbi Kellys Bar. Under maj månad breder triftens stora rosa fält ut sig bredvid baren, som ett skimrande täcke mellan strandros och kullerstenarna.
Fortsätter man sen på slingan ytterligare några hundra meter norröver kommer skylten som visar att den orangea slingan viker av åt öster upp mot Möddarn. I denna korsning kan man också välja att ta den blå slingen norröver mot Sandviken.
Men tar man höger blir terrängen något brantare, stigen tar dig upp över berget och förbi militärbaracken, en tyst påminnelse om öns historia.
Uppe på Möddarn öppnar landskapet upp sig och man kan föreställa sig att det faktiskt va här som den gamla fotbollsplanen låg, ett kargt men oväntat luftigt rum mellan bergen. Härifrån fortsätter orangea slingan söderut, ner mot lägre mark igen.
På vägen tillbaka passerar du en bunker och sen den sovande dansbanan om man vet vart man ska leta, där ön en gång samlades på sommarkvällar för musik och dans. Det kanske inte va så genomtänkt att låta lägga cement på dansbanan, då skornas sulor snabbt slets ut. Men roligt, det hade man.
Därefter leder stigen dig genom den numera torrlagda Sockerdammen, det är sällan denna damm fylls med vatten, men det händer då och då.
Strax därefter tornar den stora grinden upp sig igen, på samma plats som där du startade, och nu också målet för en vandring som bjudit på både stillhet, historia och skärgårdens egen rytm.
Blå slingan
Den blå slingan är Rörös mest varierade och vidsträckta vandring, och du kan börja den på tre olika platser: på västsidan vid Kärrsviken i närheten av Skorna, uppe på Möddarn, eller vid den södra av de två grindarna som ligger öster om fotbollsplanen vid Apelviken.
Var du än startar kliver du in i en del av ön där landskapet känns mer rått, öppet och präglat av havets kraft.
Men vi börjar denna gång vid Möddarn och går leden motsols. Stigen leder dig norrut genom den täta ek- och tallskogen, där marken mjuknar och vinden dämpas av träden.
Därefter fortsätter den förbi Pengeberget, sen över en höjd där utsikten öppnar sig över några små dammar, innan den slingrar ner över spången mot Sandviken och vidare mot Labyrinten, den runda stenformationen som under årens lopp väckt frågor och fascination. Vissa menar att den kan ha rötter ända tillbaka till vikingatiden, medan andra tror att den byggdes av soldater under krigsåren på 1940-talet. Oavsett ursprung fortsätter den att locka besökare att stanna upp och fundera över spåren som människor lämnar efter sig i landskapet.
När du når Sandviken får du ett val: ta vänster, västerut, och följa blå slingan direkt längs kusten, eller fortsätta rakt fram, norrut/nordost, förbi Labyrinten och följa den blå slingan runt Tåberget.
Efter att du rundat Tåberget och åter passerar Labyrinten, fortsätter leden västerut och sedan söderöver. Här öppnar landskapet upp sig – klippor, ljung och hav i ständig rörelse.
Den blå slingan följer västsidan av ön förbi Munkhuvudet och vidare mot Offerkastet, som vi kallar Engelsmännera efter en grupp soldater som flöt iland under kriget.
Snart når du platsen där Skorna står, hittar man en sko som flutit iland på västsidan tar man med denna och ställer den bland de andra skorna. Skoraden är nu lång, över 100 skor kan man räkna till. Men en liten avstickare från slingan står Krokete Jon, vår ”rauk” som sägs vända näsan mot Byn när han vädrar bagebrö.
Här är du inte långt från där du åter möter den orangea slingan. Vid detta möte får du åter ett val:
- ta vänster, och gå öster ut, upp mot Möddarn igen.
- eller följa den orangea leden söderut, runt Ers van och vidare mot Et.
Det är en vandring som rör sig mellan skyddad skog, vindpinade klippor och kuststräckor där horisonten ligger öppen. Blå slingan låter dig uppleva Rörö på sitt mest levande sätt – där varje del av leden bär på sin egen rytm och sin egen historia.
